23:e juni

Söndag och det har blåst hela helgen. Hade planerat att gå upp mitt i natten för att söka nattsovande insekter men vinden gör det omöjligt att fota makro. Nu på kvällen lägger sig vinden något så jag packar väskan och åker bort mot Storvik för att se om hornugglorna häckar även detta år. Väl framme parkerar jag bilen och knallar bort till den lilla åkerkanten där de brukar häcka. Jag går av vägen och in i höggräset och ställer mig och väntar. Myggen surrar runt mitt huvud vinden kämpar på med sina sista krafter. Efter en kvart får jag höra en svag vissling. Jag lokaliserar ljudet snett nedanför mig och ca 30 meter bort. Jag knallar iväg och spanar hela tiden upp i träden. Plötsligt får jag syn på det jag letar efter. En hornuggleunge som krupit upp i ett träd och sitter nu och ropar efter sina föräldrar efter mat. När jag nämar mig ungen tystnar den och sträcker på sig och blir lång och smal för att smälta in bland grenarna i trädet som skydd. Jag betraktar ungen en stund och finner sedan en till unge bara 10 meter bort. Jag tar några bilder och ger mig sedan av. Föräldrarna vågar sig inte fram om jag står kvar och då blir ungarna utan mat vilket inte är  bra. När jag kommit tillbaka upp till vägen igen får jag höra en till unge från ett annat håll så det är minst tre ungar i kullen.

 
 
 
 
Efter att ha fotat ungarna och knallat tillbaka till bilen plockar jag fram makroobjektivet och strosar runt en stund i dikeskanten. Vinden gör det svårt att fota då grässtråna och blommorna vajar i vinden men jag gör ändå ett försök och lyckas vinden till trots få några skarpa bilder.
 
 
 
 
 

 

/Hasse Andersson