1:a oktober

Månadens första dag, det är fredag och jag har tagit ledigt på förmiddagen för att möta soluppgången i Gysinge. Klockan är 06.20 när jag åker iväg mot Gysinge.

Väl framme har solen redan börjat att nå de högsta trädtopparna. Höstfärgerna lyser klart över älven och en kall dimma dansar fram över vattnet. Jag sätter mig ner på en gammal omkullfallen ek och häller upp en kopp kaffe och äter en av mammas grahamsfrallor till morgonen första solstrålar.

Morgon över Dalälven i Gysinge

Efter en stund packar jag ihop och åker ut på Mattön för att se om jag kan se några hackspettar. Efter några timmars strosande är jag framme vid Sjöforsen och jag kan konstatera att jag inte har hört eller sett en enda hackspett? Jag äter min andra smörgås och dricker upp det sista kaffet och beger mig av tillbaka mot bilen.

På vägen tillbaka växer det två riktigt gamla ekar och jag stannar till vid den ena av dem och härmar en sparvuggla som brukar hålla till här. Det dröjer bara några sekunder innan han svarar inne från skogen. Det blir ett fasligt liv på mesar och andra fåglar som ivrigt varnar för ugglan. Jag härmar honom igen och det dröjer inte länge innan han landar framför mig för att kolla in vem jag är.

Sparvugglan letar med blicken och söker sin rival

 

Ivrigt ropar sparvugglan för utmana inkräktaren i sitt revir
 

Sparvuggla på gren

Sparvugglan är vår minsta uggla och är bara någon decimeter hög. Dock ska man inte döma honom efter storleken då han kan vara en kaxig liten krabat. Han inser tillslut (efter en halvtimme) att jag inte är någon uggla och stirrar stint på mig från sin gren. Jag tackar för mig och vandrar tillbaka till bilen igen.

/Hasse Andersson