24:e juni

Denna kväll tar jag en kort tur upp till en gammal torraka ovanför Högbo för att se om ungarna har hoppat ur boet. När jag kommer fram och parkerar bilen hinner jag inte gå mer än några meter innan jag hör dem. -De är alltså kvar än tänker jag med ett leende i sinnet. Det är en familj tretåiga hackspettar som bor i det gamla trädet. Jag smyger fram och ställer mig en bit bort från trädet. Det tar bara någon minut innan honan kommer med krävan full med larver som hon stöter upp till de nu nästan vuxna ungarn.

Jag stannar någon timme och följer dem på nära håll hur de hela tiden letar mat och levererar till de till synes omättliga ungarna. När jag står där och tittar kommer plötsligt en större hackspett och intresserar sig för boet. Det var märkligt tänkte jag och funderade ett ta om det kunde vara så att ungarnas skrik satte igång föräldrarinstinkten hos den större hackspetten? Sakta letar hon sig fram till boet och kikar in. Ungarna som sitter i boet tror att det deras föräldrar som kommer med mat så de hoppar upp och tigger mat. Då händer något märkligt. Hackspetten utstöter kraftiga hugg mot ungarna som ramlar bakåt ner i hålet igen. Jag funderar om de kan vara skadade eller rent av döda efter de agresiva huggen? Den större hackspetter flyger efter en stund iväg och det är tyst i hålet?

Tretåig hona som matar sin unge

 Större hackspetshona som aggresivt försöker hacka på ungarna

 

När det har varit tyst ett tag dyker plötsligt den tretåiga hanen upp och landar vid boet. Det rasslar till i hålet och upp kommer ungarna igen och allt verkar vara okej. Det var glädjande att se. Naturen har sin gång men den här gången var även jag nöjd med utfallet.

 

Tretåig hackespettshane som matar sina ungar

 

/Hasse Andersson