30 mars


Åter en fantastisk morgon med sjungandes vårfåglar överallt. Tofsvipor, gäss och tranor på åkrarna och bofinkar, koltrast och rödhakar sjunger uppe i träden. Jag tar en promenad in i skogen. Jag gör några korta visslingar och får direkt kontakt. Långt upp i trädkronorna kan jag se den lilla krabaten. Det är sparvugglan som ivrigt svara på mina visslingar och säger åt mig att detta revir är redan upptaget. Jag knallar bort till ett område med lite lägre träd och visslar igen. Ugglan kommer flygande och landar bara några meter från mig. Irriterat visslar den mot mig och blåser upp sig för att göra sig stor och märkvärdig. Jag tar några bilder av den lilla tuffingen och låter den sedan få tro att den har kört bort mig. Det är nog bra för hans självförtroende för kommande möte med riktiga rivaler.

Sparvuggla

Sparvuggla på gren

Efter mötet med sparvugglan ringer jag en vän som beskriver en ny plats för mig där mosippor brukar växa. Det är alldelens i närheten så det tar mig bara tio minuter att åka dit. Väl framme finner jag sipporna som detta år är ovanligt tidiga. Dess vackra hårbeklädda blad sträcker sig mot solen för att fånga all värme den kan få. Om några dagar kommer de att slå ut i en fantastisk blom och då ska jag åka tillbaka hit.


Mosippa som strävsamt sträcker sig mot solen

Mosippa framifrån och man kan skymta den gula blomman inne bland bladen

Mosippa

//Hasse Andersson