Lavskrika

Idag har jag planerat att åka upp till några lavskrikerevir för att se om det är någon aktivitet. Det är grådisig dag och efter att ha gått och vankat hemma i bostaden och inväntat någon form av ljus så bestämmer jag mig till slut att åka trots det dåliga ljuset. När jag kommer upp på skogen tätnar dimman och fukten hänger i luften. Jag stannar till och tar en bild ut över landskapet. Jag åker sedan vidare till ett vanligen bra revir för lavskrika. Jag stannar ca en timme och lägger ut lite korv till fåglarna, knackar med lite pinnar mot träden. Detta brukar räcka för att lavskrikorna ska komma men inte denna dag. Jag åker vidare upp till ett annat revir och provar samma sak där men utan resultat. 

Vy norr om Källsjön

Jag åker då tillbaka till det första stället och provar mitt sista kort som brukar locka fram lavskrikorna. Eld och korv! En dagens industri som jag har med mig för att tända elden med får mig att tänka på kontrasten i mitt arbete. De flesta dagar i veckan hjälper jag företag med marknadsföring och andra dagar sitter jag vid en eld och väntar på lavskrikor. Jag skulle sakna båda om jag tog bort någon av dem. Har nog världens bästa jobb?

Efter att ha eldat så röken lagt sig som ett täcke i skogen och ätit upp flera korvar och druckit kaffe med chokladbit så börjar jag inse att det inte blir några lavskrikor på denna plats. Jag packar ihop och åker hemmåt. 

Eld till lavskrikorna

På vägen hem svänger jag in till Kittan. En klassisk lavskrikelokal som jag sällan besöker. Mest för att det brukar vara så mycket folk där. Jag har inte något i mot folk i allmänhet men när jag fotar så föredrar jag att vara ensam. När jag kommer fram till matplatsen så är den helt tom på folk. Vädret har nog gjort att de flesta håller sig hemma. Redan när jag kliver ur bilen får jag syn på två lavskrikor och några mesar som pickar i sig av den talg som finns utsatt på platsen. Jag stannar någon timme och följer lavskrikorna när de fyller sina krävor och flyger iväg och gömmer i något träd en bit bort. Vid platsen är det även gott om tofsmesar, svartmesar, blåmesar, talgoxar, talltitor och nötskrikor. Jag tar några bilder innan jag åter kör vidare hemmåt.


Tofsmes


Lavskrika

Lavskrika

Svartmes

Talltita

//Hasse Andersson